Senaste veckan har jag tänkt samma tanke innan jag somnar och samma tanke innan jag vaknar; hur många dagar är det kvar nu? Idag vaknade jag runt halv fem av att någon skrek i mitt huvud: 3 dagar kvar, 3 dagar kvar, 3 dagar kvar!!!!!!!!!!!!!!!! Haha, lyckades i alla fall somna om för en stund, men nu är jag uppe igen med ett litet men konstant pirrande i magen.

 

Idag ska jag fortsätta att packa, men inte förrän pappa kommer hem från jobbet med en våg han ska låna av farfar. Känns inte som nån idé att fortsätta förrän jag vet hur mycket väskan väger för tillfället. 20 kilo får det vara, inte mer. Ska ju dock få ner lite i min handbagageväska också, som skor (eftersom det väger mycket) och dator.

 

Kl 5 idag kommer farmor, Bettan (pappas faster), Andrea (pappas kusin), Andreas barn och kanske pappas mormor på fika, och ska som sagt hinna med lite innan dess. Men först ska jag värma en kopp te, bre en macka, sätta mig på uteplatsen med en bok och försöka slappna av lite en stund.