Kom hem för ett tag sen från en mysig frukost/brunch med min fina vän Linnea. Hon åker till Grekland för en vecka på lördag så vi träffades idag för att säga hejdå eftersom jag åker nästa söndag. Vi träffas inte så ofta nuförtiden så när vi väl gör det finns det alltid väldigt mycket att säga, speciellt nu när det är så mycket som händer. Jag ska flytta nästa vecka (NÄSTA VECKA!!?!?!?!?) och hon jobbar och ska eventuellt flytta till Trysil i höst. Och som så ofta när man pratar om nya tider kommer man att tänka på gamla tider. Kommer ihåg när vi var sexton bast och dumma i huvet och trodde vi visste så mycket om allt när vi egentligen inte visste ett dugg. När vi bara rände omkring utan syfte eller mål. När vi tyckte vi var så stora fast vi var så små, trodde vi var vuxna fast vi egentligen bara var barn fortfarande. Stora barn, men trots allt barn. Nu är vi vuxna på riktigt, både enligt svensk lag och enligt mig själv. Visst, vi är unga vuxna, vi har mycket att lära fortfarande, men oj, så mycket klokare vi har blivit. Vilken annorlunda syn vi har fått, både på oss själva och på världen. Och nu ska vi ut i den på riktigt. Världen, alltså.

 

Jag kanske är töntig, men jag blir en aning tårögd och får faktiskt lite gåshud. Tanken på att allt som varit aldrig kommer att komma tillbaka. Tanken på alla år, på allt som har hänt, både gott och ont, på allt som har gjort mig till den jag är idag och tagit mig hit. Det gör mig glad, men också lite sorgsen. Fast på ett bra sätt. Inte ledsen, bara lite vemodig. För som jag sa till Linnea; aldrig att jag skulle vilja tillbaka dit igen, men gud, vad roligt vi hade. Nostalgi är nog det ord som beskriver det bäst. Har känt mycket sånt de senaste veckorna, troligtvis med tanke på att det snart är dags. Det är en ganska härlig känsla faktiskt, för den får mig att minnas att trots att jag har haft det uppriktigt sagt HEMSKT de senaste två åren så har jag ändå tusentals underbara, roliga stunder att se tillbaka på och det gör mig lycklig och tacksam. Och tanken på hur många ännu mer fantastiska saker jag har framför mig, vilket fantastiskt år jag har framför mig, får det att pirra i magen.