Konstigt, har alltid varit en soltjej, som drabbats av lätta depressioner när det är mulet eller regnigt, men på sista tiden har jag börjat tycka om när det regnar eller är lite mulet. Känner mig avslappnad och inte lika stressad/rastlös som jag kan känna mig när det är soligt. Funderar på om min hjärna omedvetet ställer om sig inför flytten, då Irland är känt för sitt regnande... Bara en liten fundering såhär på en söndag eftermiddag haha!

Kom på att jag vill ha med mig en kamera till Irland (måste ju kunna ta bilder till bloggen) och eftersom jag inte har någon egen gick jag in på tradera för att kika runt lite. Hittade en annons med en Samsung Digimax A503 där det enda budet låg på 100 kr och som skulle ta slut om 10 minuter. Efter lite överläggande med mamma bestämde jag mig för att köra på den. Som den smarta budgivare jag är så väntade jag tills det bara var mindre än 1 minut kvar innan jag la mitt maxbud, 200 kr, problem var bara: jag hade glömt att logga in. Haha, jag skrek rakt ut och loggade in så fort att fingrarna nästan gick av, bekräftade budet och hann precis! Drama, drama. Så nu är jag snart ägare utav den på bilden nedan, ingen värstingkamera direkt, men tillräckligt bra för mig!

 

 

Idag är det exakt två veckor tills jag flyttar till Limerick, Irland, och till ett helt nytt liv. Craaaaazy. Det här är det viktigaste jag har kvar att göra innan dess:

 

• Teckna försäkringen jag fått hem en offert på
• Köpa en ny resväska
• Köpa presenter till värdfamiljen
• Frysa mitt mobilabonnemang
• Skriva packningslista
• Köpa eladapter
• Skriva ut flygbiljetten
• Träffa nära & kära och säga hejdå

 

Och så klart, kom jag på nu, PACKA. Så svårt som det kommer bli lär jag väl börja ett par dagar innan. Herregud, jag kan verkligen inte fatta att det snart är dags, efter flera månaders väntan, ännu längre om man räknar in hur länge jag velat dra härifrån. 

Gud, vilken rolig överraskning att gå in på kontot och se att jag blivi 1050 kr rikare sen sist jag kollade! Hade helt glömt bort att man får studiebidraget för juni, så när jag gick in på min kompis Sofias blogg (läs den förresten, hon jobbar som au pair i London, den finns bland mina länkar) och såg att hon skrivit att det kommit trodde jag först hon yrade, men så gick jag in och kollade och japp, där var det! Detta betyder att jag kommer ha råd med saker inför flytten jag börjat fundera på om jag inte skulle ha råd med, till exempel en snygg regnkappa! /GLAD TJEJ

Glömde bort det, men när jag var på stan idag så såg jag en resväska från Epic på Åhlens för bara 1300 någonting med 300 kr rabatt om du är medlem! Epic-resväskorna är bäst i test, och priset Åhlens har är riktigt billigt för en så pass bra väska! Jag la undan en till mig, eftersom jag är i stort behov av en ny resväska innan jag åker, så tror det blir den om inte mamma hittar någon ännu billigare. Ett tips till er som också är i behov av en ny resväska i alla fall - och skynda er, för dom är tydligen väldigt populära!

 

 

 

 

Var på stan idag för att kolla upp hur jag ska göra med abonnemang och försäkring. Abonnemanget kan jag tydligen bara göra om till kontantkort, vilket kommer kosta 3 månaders uppsägningstid plus kostnad att göra om det till abonnemang när jag kommer hem igen... Varför kan man helt enkelt inte bara få frysa det? Önskar jag hade tänkt på det för 3 månader sen... Killen på Telia var för övrigt otrevlig, nonchalant och pratade jättefort, som om han bara ville bli av med mig. Usch på såna! Jobbar man med att hjälpa människor med saker ska man fan bete sig. Tjejen på Länsförsäkringar var desto trevligare, och jag fick med mig en offert på en ettårs-försäkring som täcker sjukdom och stöld med en självrisk på 1500. Tror den kostade runt 1200 kr, och ett par hundralappar till om man ville ha nån reseförsäkring som täcker förseningar eller bortappat bagage. Ska diskutera med mamma och pappa så får vi se, men skulle tro att det blir den! Var också och beställde en ny dator som ska komma någon gång nästa vecka. Kan i princip stryka dessa saker från min to-do-list alltså, men ska vänta med det tills jag har tecknat försäkringen och fixat abonnemanget! Just ja, gick in en snabbis på Myrorna och fick med mig 5 pocketböcker för 75 kr också, billigt och bra! Nu måste jag bara gömma undan böckerna så att jag inte läser dom innan flytten. Kanske borde låta mamma gömma dom förresten... Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte kunna hålla mig haha! 

Tror nästan alla håller med mig om att det är på kvällarna/nätterna som alla tankar av olika slag verkligen kommer igång. De senaste kvällarna har jag kunnat ligga i min säng, antingen med en bok eller med datorn, med en film eller helt enkelt varit på väg att somna, när tanken plötsligt slår mig att snart flyttar jag. Om mindre än 3 veckor flyttar jag till ett helt annat land, till en helt annan familj. Jag kommer inte kunna tjafsa med mina systrar, jag kommer inte kunna sitta vid middagsbordet och vika mig dubbel av skratt, jag kommer inte kunna ligga i soffan och kolla på någon brittisk deckare med mamma eller retas med pappa. När jag tänker på allt det, allt jag inte kommer kunna göra, blir jag faktiskt en aning gråtfärdig, för jag kommer sakna dom så otroligt mycket. För en stund undrar jag om jag verkligen kommer fixa det, sen går det över för det är klart jag kommer! Jag älskar ju att träffa nya människor, uppleva nya platser, se något nytt. Och jag älskar barn. Det kommer bli alldeles fantastiskt roligt och bra på alla sätt och vis, och jag ser fram emot det jättemycket. Men det ilar faktiskt till lite i bröstet och det gör lite ont i magen när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna min familj. 

 

Antar att jag har lite separationsångest. Sånt som hör livet till, liksom. Sånt som alla upplever. Jag menar, ingen (förutom manliga morsgrisar med pyjamasbyxorna ända upp i armhålorna och som fortfarande inte kan tvätta själva och kallar sin mamma för "mamsen") bor ju hemma hos sina föräldrar hela livet. Har flyttat hemifrån en gång förut utan särskilt mycket separationsångest, men den här gången känns det mer definitivt på något sätt. Troligtvis mycket för att jag flyttar så långt bort, men också för att det känns som om det är för gott. Visst, chansen är stor att jag kommer bo hemma under en period igen när jag kommer tillbaka, men inte på samma permanenta sätt som förr. Bara tills det är dags att flytta igen, oavsett vart det blir och under vilka omständigheter. Det här är liksom det riktiga, oåterkalliga klivet ut i stora, vida världen. Känns svårt att få ner min känsla i skrift, men ni kanske förstår? 

 

Jaja. Ska inte låta så dramatisk/gnällig/hur jag nu låter. Det är ju inte som om vi kommer skiljas åt for ever and ever. Blev lite... nostalgisk bara. Lite "min-barndom-är-slut-på-riktigt-feeling". En sån tur att det finns så mycket i vuxenlivet att se fram emot då, och att jag, trots mina kvällstankar, är mer än redo!

Tack vare facebook och forum och allt var det är finns det massa sätt att komma i kontakt med andra au pairer på, vilket ju är toppen så man slipper gå ut och leta med lykta efter människor att umgås med eller vara forever alone hela sin vistelse! Jag tänkte tipsa er om en sida som inte är speciellt inriktat på au pairer, utan människor av alla slag - http://www.meetup.com/ Bli medlem och sedan kan du hitta hundratals olika grupper som ses regelbundet i närheten av just dig - fimklubbar, bokcirklar, power walk-grupper, människor som går ut och äter tillsammans, människor som alltid ses varje torsdag på kvarterspuben osv osv. Du kan bli medlem i de olika grupperna för att få information, kommentera inlägg, RSVP:a och dyka upp på nästa möte! Helt spontant liksom, och jag tror man får träffa en härlig blandning av människor. Ska absolut testa det när jag flyttar, är redan med i två olika grupper! 

 

 

 

 

Tänkte att jag skulle berätta lite mer om familjen jag ska bo hos! Jag hittade dom, eller dom hittade mig rättare sagt, på http://www.aupair-world.net/ och allt blev bestämt någon gång i februari. 

 

Familjen består utav mamma, pappa och tre barn, en flicka och två pojkar. Mamman heter Verena Tarpey och jobbar som advokat på en byrå som specialiserar sig på våldtäktsfall, tror jag. Pappan heter Paul McCutcheon och är professor i juridik. När jag kommer i juli kommer han att vara i USA och föreläsa, så han kommer jag inte träffa under dom två första veckorna. Barnen heter Alan (6 år), Catherine (3, snart 4 år) och Robert (2, snart 3 år). Alla tre verkar vara väldigt gulliga och snälla. Alan ser ut som ett riktigt litet busfrö och har varit ganska framåt under våra skype-samtal. Sist jag pratade med dom skulle han och Paul iväg och spela cricket. Catherine verkar lite blygare, hon brukar gömma sig bakom händerna när vi pratar men tittar fram efter en stund och ler och vinkar. Robert har jag inte sett så jättemycket utav, men han verkar också vara en riktig liten goding. Både Catherine och Robert tycker enligt Verena om att hjälpa till med hushållssaker, som att pyssla i köket och städa och tvätta, och Alan verkar ha mycket spring i benen och vara en ganska sportig kille! Ska bli väldigt roligt att se hur de är i verkligheten! 

 

De bor i Limericks centrum, i ett mysigt villaområde. Jag vill inte lägga ut bilder på barnen förrän jag vet om det är okej med mamman och pappan, men kan visa en bild på deras hus!

 

 

 

 

Stolt över mig själv! Utnyttjade pengarna väl igår och kom hem med nödvändiga saker istället för typ örhängen och skor som det lätt kan bli. Såg ett par GUDOMLIGA skor igår från SthlmDG tror jag, de var så enkla och klassiska i sin skönhet att mina ögon tårades, mina kinder hettade och jag stirrade på dem med öppen mun i vad som kändes som en evighet innan jag örfilade mig själv mentalt och lunkade därifrån. Bra jobbat, Felicia! Istället köpte jag vardagskläder; en kofta, två tröjor, två linnen, en bh, ett par ballerinaskor (okej, okej, jag köpte visst ett par skor, men dom kostade bara 99 kr) och så ett par ljuvliga inomhustofflor i ballerinasko-form (okej, okej, jag köpte TVÅ par skor, men dessa var ännu billigare och kostade bara 39 så hur skulle jag kunna låta bli?). Har hört att husen i Storbritannien och Irland är mycket kallare än här i Sverige, så tänkte att de skulle komma till användning! Titta bara hur söta de är, och så otroligt sköna så det känns som om fötterna badar i bomull.

 

 

 

Regnet vräker ner som om syndafloden var på gång igen här i Falun idag så vad passar bättre än att åka till grannstaden och Kupolen med syrrorna och farfar för att shoppa lite!? Farfar är så himla gullig, han vill alltid hitta på saker med oss och tar ofta med oss på shopping, och ger oss ett litet bidrag hihi! Blir perfekt, eftersom jag tänkt köpa lite nya baskläder innan flytten, och, om budgeten räcker, något lite roligare. 

 

Idag har jag rensat och städat rummet, vilket tog ett x antal timmar. Fanns så mycket damm under min säng att jag nästan blev rädd... Dammtussarna var liksom så stora att dom såg ut som typ mutanter á la Stephen King. Som om dom kunde äta upp en typ. Är en sån som har svårt att slänga saker, så under mina 18, snart 19 år, har jag samlat på mig en hel del (betyg, gamla uppsatser, vykort, grattiskort, tidningar, urklipp osv) som hittills har legat under sängen och i mina garderober och samlat damm. Men nu är det alltså ordning och reda! Min lillasyster ska troligtvis flytta in i mitt rum medan jag är borta, så då måste det ju vara städat och snyggt! Är totalt SLUT i både kropp och huvud nu, så ska bli skönt att koppla av senare ikväll med lite te och mitt älskade Morden i Midsomer - wiiiiiiiiiiiii!!! Så glad att jag hinner med ett par avsnitt innan flytten. Hehe, nörd, I know. 

 

 

När jag fortfarande sökte efter en familj fick jag vid flera tillfällen höra att anledningen till att en familj hört av sig till mig var att min profil var annorlunda och stack ut från mängden. Jag la ner väldigt mycket tid på att få min profil intressant och kreativ, och jag är säker på att jag inte alls hade fått lika många intressemeddelanden om jag inte hade gjort det! Att ha en bra profil är helt enkelt en väldigt viktig del i sökandet efter den rätta familjen, om man nu letar privat. Därför tänkte jag nu dela med mig av 4 nyttiga tips i hur du skapar den bästa profilen!

 

 

Eftersom det finns tusentals olika au pair-profiler där ute är det helt enkelt omöjligt för en värdfamilj att läsa igenom alla ordentligt, även om de kanske skulle vilja. Jag skulle gissa på att de skumläser igenom de flesta, tills de finner någon de tycker verkar mer intressant än andra. Se till att det är just din genom att ha en intresseväckande inledning! Istället för att börja med "My name is X and I'm x years old" eller något liknande, börja istället med något mer unikt, något som får familjen ifråga att stanna upp. Min profil inledde jag med detta: "Dear Family! If you're looking for an au pair that is HAPPY, LOVING, TRUSTWORTHY, PLAYFUL and RESPECTFUL and who truly loves children, you have come to the right profile! Thank you for checking it out - I hope you'll find it interesting." Senare i texten presenterade jag mer grundligt vem jag var, med namn och ålder osv, men lät denna inledning istället framhäva ett par av mina positiva egenskaper, nämna hur mycket jag tycker om barn och samtidigt tacka för att familjen tar en titt. När det som sagt finns så många profiler där ute som det faktiskt gör så valde jag helt enkelt att gå ut lite "hårdare" istället för att slösa tid på onödiga fakta som man ändå kan ta lite senare i profilen. 

 

Att skriva en au pair-profil är lite som att skriva ett personligt brev till ett CV - du ska helst undvika tråkiga klyschor (exempelvis "ha många bollar i luften") och att använda begrepp som egentligen inte säger något om hur du är (exempelvis "social kompetent"). Försök istället att komma på nya idéer, var lite wild and crazy! Istället för att endast räkna upp bra egenskaper du har så kan du ge exempel på hur du använder dig av dessa egenskaper och/eller varför de passar för ett jobb som au pair. Bjud på dig själv och var lite rolig! I min beskrivning av mig själv valde jag att ta med en liten lista, "Some fun trivias about me", där jag tog upp olika punkter som egentligen inte var särskilt relevanta för hur jag är som person men som ändå gav familjerna en djupare bild av mig, och som fick profilen att sticka ut. Exempel på punkterna ur min lista är att jag tycker mycket om tecknad film, som alla Disney-klassiker, Hitta Nemo, Ice Age osv, att jag älskar Harry Potter, mina smeknamn... Släpp loss fantasin och försök lämna det där klassiska, vanliga, som "jag är snäll och rolig och tycker mycket om barn". Ja, du kanske är snäll och rolig, men det är väl inte det enda du är? Du kanske är pålitlig, energisk, pysslig, en mästare i köket?

 

 

Föreställ dig att du är en värdmamma som letar efter en au pair, någon som ska ta hand om dina älskade, värdefulla barn. Skulle inte du vilja få en bra bild av hur denna någon skulle vara med dina barn då? Ha den tanken i huvudet när du beskriver på vilket sätt du skulle axla rollen som au pair. Skulle du vara beredd att tillrättavisa barnen om de gör något fel? Skulle du klara av att vara bestämd? Hur skulle du agera om barnen betedde sig otrevligt? Så här skrev jag i min profil: "I would treat the children as my own beloved sisters or brothers, and thereby I wouldn't be afraid to correct them if they've done something wrong or behaves poorly. Though, I really don't like to yell at people and I don't believe in punishments. I believe in equal conversations, discussions and explanations, where everyone is aloud to speak their own minds (no pesonal attacks or foul language however)..." Jag låter värdmamman/pappan få veta att jag inte skulle ha några problem med att tillrättavisa barnen om de uppför sig dåligt, men att jag inte tycker om att skrika och skälla och att jag inte tror på bestraffningar. Jag tror istället på att samtala och förklara där alla får en chans att prata, men jag inte tolererar personattacker eller fult språk. Antingen tycker familjen ifråga att det stämmer överens med deras egna uppfostringsmetoder, eller inte. 

 

 

Att läsa en text som innehåller en massa stavfel är inte särskilt underhållande, men även om din text är felfri från sådana kan den ändå piffas till! Försök få till lite snygga formuleringar, använd dig av synonymer och lite stilmedel. Nu menar jag inte att din au pair-profil måste skrivas som om den var en uppsats, men jag lovar, intresset blir större om det syns att du lagt ner tid på din text! Om engelska inte är din starka sida, så be någon om hjälp! 

Sådär! Lycka till med era profilskrivanden nu allihopa! 

 

Tänkte tipsa alla som drömmer om att jobba som au pair om den fantastiska sidan aupair-world.net! Det var där jag hittade min familj. 

 

Aupair-world.net är en otroligt smidig, enkel sida med många fördelaktiga funktioner. Det jag gillade bäst med den var funktionen  EasyFind, som, med hjälp av dina svar på ett par frågor, matchar ihop dig med passande familjer. Vill du bläddra bland familjer som passar dig är det bara att klicka på EasyFind och så kommer dom upp! Annat bra är de olika hjälpguiderna som finns; "Find a family", "Info host countries", "Au pair A-Z" och "Au pair stories". Det ger dig mycket bra info om hur du bäst går tillväga och vilka regler som gäller för olika länder osv. Det finns möjlighet till att skapa en informativ, kreativ profil och att lägga upp bilder, och det är enkelt att söka efter familjer, även när du inte använder EasyFind. Att kontakta olika familjer är också superenkelt, och familjerna kan även kontakta dig. 

 

Fördelar med att fixa sin egen familj istället för att gå via en förmedling tycker jag är den mer "nära" kontakten man får med familjen. Man kontaktar/blir kontaktad själv, man kan fråga vad man vill och verkligen bekanta sig med familjen på ett annat sätt från början än vad man kan via en förmedling. Man kan också prata med flera familjer samtidigt, även fast jag rekommenderar att man inte kontaktar för många på samma gång. (Det gjorde jag, av ren iver, och fick lite väl många bollar i luften.) Du och familjen får också mycket mer att säga till om själva. Många förmedlingar har vissa villkor för att du ska bli godkänd (till exempel körkort eller tidigare erfarenheter) men åker du privat är det upp till familjen att bestämma, och du har större chans att hitta en familj som passar just dig. Att åka privat ger dig helt enkelt mer frihet! Naturligtvis är det ännu viktigare att du är försiktig och inte förhastar dig, men sämre familjer kan du komma till även om du åker via en förmedling. Vill du åka till USA eller Australien är det dock förmedling som gäller, men inom EU går det finfint att åka privat!

 

Hur som helst är aupair-world.net en seriös och professionell sida och jag rekommenderar den varmt! Lite senare tänkte jag lägga upp ett inlägg om hur du skapar en profil som framställer dig på bästa sätt och som lockar till sig de bästa familjerna! 

 

 

Idag börjar nedräkningen på riktigt till flytten! Igår kom jag hem från vårt sommarställe där jag och min familj spenderat en vecka, och innan dess var det fullt upp med skola och student, så det är inte förrän nu jag har tid (3 veckor) att förbereda mig inför ett år som au pair. Jag är en sån som alltid skjuter upp saker; jag kan liksom inte göra något utan lite tidspress? Jobbar bättre då, oavsett vad det är. Det enda jag fixat hittills är mitt EU-kort, som ger mig tillgång till sjukvård på Irland om det skulle behövas. Igår kväll rensade jag även min garderob så att det ska bli enklare att packa. Allt annat har jag gjort en lista utav (älskar listor): 

 

• Kolla upp/eventuellt teckna ny försäkring 
• Köpa en ny, stor resväska
• Städa/rensa mitt rum
• Köpa nya kläder (framför allt baskläder och en snygg regnkappa och ett snyggt paraply)
• Köpa present till värdfamiljen
• Frysa mitt mobilabonnemang
• Skriva packningslista
• Köpa en eller två eladaptrar
• Skriva ut flygbiljetten
• Köpa ny dator
• Införskaffa nya pocketböcker
• Träffa och säga hejdå till nära & kära

Angående första punkten, den om ny försäkring, så är jag inte säker på om jag behöver en eller om det räcker med EU-kortet. Ska därför besöka banken och kolla vad de säger om saken! Övriga punkter innehåller, som ni märker, nästan bara av köp, köp, köp... Måste se över min ekonomi och försöka få slantarna att räcka till! Mamma och pappa betalar  dock ganska mycket utav det, exempelvis datorn, vilken jag är i skrikande behov utav (min stänger av sig minst en gång i halvtimmen och är allmänt jobbig). "Ni vill väl kunna skypa med mig ordentligt? Nu när jag ska vara borta så lääääänge", är ett av mina argument. Verkar funka. Annars så är det lite praktiska saker, som att frysa mitt abonnemang och skriva ut flygbiljetten. Lite nya kläder har jag också tänkt att köpa, behöver lite fler nödvändiga basplagg så jag slipper tvätta så ofta. Får försöka vara disciplinerad bara, för när jag ska handla basplagg kommer jag oftast hem med allt annat än basplagg, typ snygga klänningar eller skor... Älskar skor. En snygg regnkappa och ett paraply tänkte jag också införskaffa mig, eftersom Irland är känt för att vara ett ganska regnigt ställe. Orkar inte traska runt i min slitna regnjacka jag haft sen jag var 12 hela tiden. Nya böcker är också ett måste, vet att jag kommer läsa ut minst två på bara vägen dit. Och så presenter till familjen... Hm... Till mamman och pappan tänkte jag köpa en rolig bok om svenskar och någon svensk delikatess, typ Dalecarlia-choklad, men till barnen vet jag inte??? Känner dom ju inte än, så vet inte riktigt vad dom gillar... Någon som har ett bra förslag?

... till min blogg, en blogg som kommer handla om mitt år som au pair i Limerick, en stad i sydvästra Irland. Där ska jag ta hand om tre gulliga ungar, två pojkar på 2 (snart 3) och 6 år gamla, och en tjej på 3 (snart 4), och på fritiden utforska, upptäcka och lära känna nya människor och platser och förhoppningsvis uppleva mitt bästa år hittills! Au pairandet har lockat mig väldigt länge, och jag tror det är en perfekt sysselsättning för mig. Om ca 3 veckor, den 14 juli, bär det av, och jag ser fram emot det mer än vad ord kan beskriva, även fast jag  börjar bli otrooooligt nervös. Resfebern slog till idag, med tsunami-liknande kraft. 

 

Bloggar har jag gjort i flera år, på fler olika bloggar än vad jag kan räkna på fingrarna, eftersom jag tröttnar rätt fort. Den här bloggen har jag dock tänkt att hålla fast vid, dels som ett sätt för mig att skriva av mig om allt som händer, både vardagligheter och festligheter, och för att mina nära och kära och andra nyfikna ska få ta del av det. Jag har alltid älskat att skriva, så att blogga om mitt år som au pair kändes väldigt naturligt. 

 

Här kommer en kort presentation av mig, så ni får en hum om vem som skriver här:

 

Jag heter Felicia, är 18 år gammal och bor för tillfället i Falun i Dalarna. Jag har nyss tagit studenten, efter tre års studier av samhällsvetenskap med beteendeinriktning. Min familj består av mamma, pappa och två lillasystrar på 15 och 16 år, som jag skrattar lika mycket som jag bråkar med. Jag tycker om att umgås med min familj och nära vänner, läsa, skriva, musik, film, power walking, choklad, te, grapefruktjuice, nya lakan, doftljus, brittiska deckare, tv-serier, Harry Potter, att bada badkar, karuseller, havet, mat, gå ut och dricka vin och att fundera över livets stora frågor. Saker som jag inte är lika förtjust i är lakrits, Twilight, ostron, ytliga/otrevliga/korkade/respektlösa/insnöade människor och att vara osams med någon jag tycker om. 

 

Som person är jag oftast glad och positiv, även fast jag som den känslomänniska jag är har väldigt lätt till tårar och ilska. Jag är snäll, en alldeles för underskattad egenskap i dagens samhälle om ni frågar mig, och jag bryr mig väldigt mycket om att andra människor ska må bra. Ibland lite för mycket, kanske. Jag är nyfiken, omtänksam, ambitiös, älskar att prata och diskutera (om vad som helst egentligen) och har en (enligt mig själv) fantastisk rolig, ironisk, självdistanserad humor, lite som Seth Cohen i O.C om det säger er något. Åh, Seth.... I love you. Nej men, okej, vad finns det mer? För lite mer än ett år sedan led jag av svår, egentlig depression, slutade äta medicin för ett par veckor sedan och mår i dag bättre än någonsin, vilket jag är oerhört stolt och tacksam över. Mitt år som au pair kommer bli en fantastisk möjlighet att prova stå på mina egna (mycket starkare) ben. 

 

Ja, that's that. Under de 3 veckor som är kvar kommer jag blogga om förberedelser och tankar, sen blir det uppdateringar från den gröna ön itself! 

 

Puss & kram, 

Felicia